På denna sida kan man läsa om de hundar/katter som på grund av sjukdom mm har varit tvungna att lämna oss.

Denna bild tog jag nu den 14 augusti när han blev 13,5 årBilden är från tomten innan vi åkte iväg till veterinären och när han börjar bli trött.En av Lasses lyckliga dagar tillsammans med sin Basil, denna gång blev han BIS-Veteran.

Den 5/9-08 lämnade vårSVCH LP Hornlakes Born to be a hunter oss. Vår fina kille föddes den 14 februari 1995 och direkt blev det husses favorit. Det var verkligen husses hund. De gjorde allt tillsammans och var ett superbra team. Viltspårsproven tog det med glans, apellspåret var kul men Basil tyckte att pinnarna gått hunde ligga kvar på marken. Lydnaden var kul och det var ett snyggt ekipage man såg på banan. När husse och Basil fick sitt första Ck så var lyckan stor. Den sista utställningen som Husse och Basil gjorde tillsammans var en inoff för Veteraner och den var stor lycka när det blev just Lasse och Basil som tog hem Bäst i Show. Basil var en genomsnäll springerkille, älskade allt och alla. Det är med stor sorg vi nu har varit tvugna att låta vår älskade kille få lämna jordelivet, men samtidigt så tror jag att han kommer att känna stor glädje när han får träffa sin mamma Majsan och sin älsklingsyster Fabiola, denna kille sörjde sin syster i äver ett år, han letade och grät och det var så otroligt jobbigt att se honom sörja på detta vis att det redan då kändes som om det kanske hade varit bättre att låta honom få följa med på hennes resa. Men vi människor är egoister och vill inte skiljas från dem man älskar och så fick det bli dessa dryga två år sedan Fabiola lämnade oss. Men nu är de återförenade.

Den Den 16/5-06 lämnade vår Hornlakes Femme Fatale Fabiola oss helt oväntat. Hon fyllde 9 år den 13:e och var vid god vigör och det var därför så svårt att fatta att hon inte följde med oss hem från veterinären denna dag. Vi tog det svåra beslutet att låta henne somna in istället för att bli opererad för en akut livmodersinflamation efter som de inte kunde ge oss några garantier på att hon skulle bli helt återställd. Hon var min favorithund och vi hade så roligt tillsammans, det gör så ont om jag känner att jag aldrig kommer att kunna sluta att sörja henne.

Sontocs Medleg in Maj född den 6/5-1991 var vår första Springer spaniel. En helt underbar liten tjej som fick flera valpkullar. Hon var en sådan som charmade alla och då inte minst domarna. Hon blev Bis valp flera gånger. Hon älskade skogen och att spåra och naturligtvis blev hon SVCH och vi jobbade tillsammans på lydnasplanen så ofta det gick. Vi tog bort livmodern och några godartade juvertumörer på henne när hon var sju år. På morgonen den 28 november 2002 hittade vi henne sovande för alltid i sin korg. Visst var det jobbigt men samtidigt så skönt att det var hon själv som hade valt att få somna. Det finns massor med minnen som är starkt bevarade hos hela vår familj. Majsan blev 11,5 år

Vår labbetik Daysi kom till oss i januari 1990 då 10 veckor. Vilken hund detta var, otroligt söt och sedan visade sig att hon också var ett mycket bra utställningsexemplar också. Vi gjorde många utställningar tillsammans och hon var ofta den som vann och sin sista utställning visade hon vad hon kunde och blev Bir-veteran, det var med stolthet jag visade upp henne i strålkastarljuset på Mässan. Denna tjej var aldrig sjuk under sina 12,5 år, så vad som egentligen hände när hon fick göra sin sista resa till veterinären är svår att förstå. Hon fick en allmäninfektion i hela kroppen och det tog bara en dag innan hon var helt uttorkad. Hon fick två valpkullar  och dessa hundar blev mycket fina och duktiga. Hon dog ifrån oss maj 2002.

Vår katt Tussan kom till oss i augusti 1985, hon var då 6 veckor och vi räddade henne från en lada på Öland. Denna katt var helt otrolig och hon och jag kunde läsa varandras tankar. Hon fick bara en kull med ungar under sina 17 år. Hon lämnade oss efter att ha fått en stor tumör i bröstet den 3 oktober 2002.

Vår katt   Sally föddes maj 1989. Hon älskade Öland precis lika mycket som sin mamma Tussan och våra hundar. Hon älskade tyvärr alla och var så social att detta tog livet av henne. Några grabbar tog vår lilla Sally och band fast henne efter deras moped, hon fick sedan åka tills hon var söndersliten, men hon tog sig hem igen till oss och jag trodde nog att vi skulle få behålla henne men tyvärr så var skadorna alldeles för stora och hon fick somna in på Bagarmossen bara 4 år gammal.

 Vår Flat Dexter Waterproof´s Leekproof kom till  oss som 8 v valp i augusti 1979. Han var otrolig på alla vis, älskade allt utom hanhundar, våra katter tog han hand om som sina egna och de tvättades så att de såg ut som små igelkottar. Han älskade att dra pulka och våra tvillingflickor var mycket stolta när de blev hemskjutsade från lekis av honom. Han älskade även att bada och simmade en gång mellan Slagsta och Ekerö, simmade tillbaka igen, själv var han stolt, men jag trodde att jag hade mist honom under den tid detta pågick. I december 1989 blev han helt plötsligt halt på ena frambenet och det visade sig att han hade en stor cancertumör. Han fick vara kvar över jul och nyår, hans julklappar var redan inköpta och vi visste hur roligt han tyckte det var att få öppna dessa. Den 5:e januari trodde jag att de hade sett fel på röntgenplåtarna för han var så pigg och lycklig, men detta förändrade sig snabbt för på natten blev han mycket dålig och den 6 januari 1990 fick han somna in på Bagarmossen.   Han blev 10,5 år.

Vår första hund och även vår första stamtik var vår tax Tessan. Hon var 1 år och redan när hon kom till oss tänkt som avelstik men efter att familjen fått barn och inte tyckte att de riktigt litade på henne så beslöt de sig för att sälja denna skönhet. Vad familjen inte visste var att vi hade en fyraåring och så var jag i 8:e månaden. När vi kommer för att titta på denna så utbrister kvinnan att hon hatar barn. Vi sa åt vår dotter att bara stå stilla för vi ville se vad Tessan skulle göra. Hon luktade på vår dotter och sedan hoppade hon upp och knyckte en knapp i hennes jacka. Vi älskade denna hund redan efter någon halvtimme och bestämde oss för att fast hon enligt ägarna inte tyckte om barn så skulle hon få komma till oss. Jag såg ju att hon inte alls var älskad i denna familj, hennes klor var så långa att de hade böjt sig inåt trampdynan. Vi tog det mycket varligt med denna lilla tjej och sa bestämt till vår dotter att hon inte fick röra henne utan att hon skulle få lära känna oss först. Redan första kvällen så hände något som skulle för all framtid bevisa att det var inte hunden det var fel på utan familjen som hade haft henne. Tessan låg i sin kort i köket, Ann hade jag nattat och vi själva satt framför TV:n. När vi skulle ta en sista kvällskissning med Tessan så upptäcker vi att i hennes korg ligger även vår dotter med Tessans öra lindat mellan sina fingrar och tummen i mun. Hon älskade barn och när vi fick vår son i juli så var hon alltid med mig i sängen när jag ammande.  Hon var hunden som alltid var tillsammans med barn, hon fick vara docka och åka barnvagn hon älskade att spela boll med ungarna på gården. Det hände att killarna kom och frågade om de fick låna henne som målvakt. Tyvärr så var det under en sådan rolig kväll som hon fick sätta livet till. När hon springer med sin boll i munnen så tar vår egen Riesen (10 månader) tag i hennes huvud och hugger vilt, hon släpper inte taget frivilligt så det blev mycket stora skador och trotts penecilinbehandling  så fick hon infektioner som sedan även slog ut hennes njurar. Hon blev 11 år och det finns så mycket minnen av henne, både de man borde gråta åt och det man kan skratta gott åt  Hon blev mamma åt två fina valpkullar.