Inger Hornesjö

Hallunda Gårdsväg 1 145 73 NORSBORG
Telefon: 08/531 80377 Mobil: 070-4400551 Mobil: 072-7470468
Mail: inger.hornesjo@glocalnet.net
Mail:inger.hornesjo@hotmail.com
 
Lite om mig och min kennel. (Uppdaterat 2010)
 
Jag är 63 år och har alltid älskat djur. Min högsta önskan var en hund när jag var liten, men eftersom mina föräldrar ansåg att en hund skulle ta för mycket tid och att de även jobbade hela dagarna så fick det bli lite andra smådjur som möss och fåglar. Mina dansmöss hade jag med mig i fickan var jag än gick och mina fåglar lärde jag att göra massa konster. Hade en som var extra rolig och han och jag hade många roliga år tillsammans. Att gå och handla utan att han var med var inte att tänka på, han satt alltid på min axel, kunde flyga några varv men kom alltid tillbaka. År 1958 fick jag i alla fall min första katt, gissa om jag var lycklig när jag äntligen fick hämta hem vår lilla Sessan. Hon och min fågel blev bästa vänner och man hittade dem ofta tillsammans på kudden framför TV. Året var 1960, jag var 14 år och hade jobbat på ett lager några veckor på sommarlovet. Kanske gjorde jag något dumt men det var inte tanken när jag ensam begav mig till en kennel i Nacka. Där fanns en kull med små söta spetsar, ingen stamtavla och priset var 75 kr. Mamma fyllde år denna dag och vi skulle ha lite fest hemma och vad kunde hon säga om hon fick en liten valp i present av mig. Jag satte på denna lilla valp en stor rosett och satt henne i en låda precis innan mamma kom hem. Tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mig, mamma blev inte alls glad utan fick pappa att åka tillbaka till kenneln med hunden. Några pengar fick jag inte tillbaka och mamma tyckte att jag kunde få stå mitt kast.
Året var 1962 och jag träffade Lasse. Vad jag då inte visste var att även han var en stor djurälskare och detta båda gott för vår framtid tillsammans.
Vi gifte oss juni 1965 men hade då inga djur, min katt hade fått flytta hem till min farmor och farfar och Lasses hund var bortlämnad. Vi jobbade och hade inte tid för djur just då.  Efter 14 månader som gifta fick vi i alla fall vårt första barn en liten tjej. Jag började nu prata om att vi även skulle skaffa hund, men Lasse tyckte att vi skulle vänta ett par år nu är Ann var liten. November 1968 föddes vårt andra barn en liten kille, nu var lyckan fullständig och tanken på en hund hade jag inte längre. Men så hände det som fick oss att skaffa vår första gemensamma hund. Vår lilla son blev bara 4 månader och tomheten blev så stor. Jag ville ha en ny liten son så fort som möjligt, men jag ville även ha något nytt att få ägna min tid till och en dag bara två veckor efter att Peter hade somnat in så hämtade vi hem vår lilla Tarzan, en helt underbar liten 8-veckors taxvalp. Sommaren 1970 väntade vi vårt tredje barn, men jag ville ändå ha en ny liten tax. Vi hittade vår Tessan på en kennel i Haninge, hon var nästan 1 år och de hade sparat henne för avel, men hon gillade inte barn (trodde de) och de hade fått en liten son som de var rädda för att hon skulle göra illa. Ägaren blev lite förvånad när vi kom, där stod nu jag med magen i vädret och en liten 4-åring vid sidan. Vi hade berättat för Ann att den här hunden kanske inte tyckte om barn och att vi bara skulle titta på henne. Men det blev kärlek vid första ögonkastet och redan första kvällen hemma så hittade vi vår dotter i hundsängen med Tessans långa örar virande mellan sina fingrar och tummen i mun. Från första dagen efter att vår son hade fötts så fanns hon vid min sida när jag ammade eller bytte på honom.
År 1971 bildades vår kennel och vår Tessan fick sin första valpkull. Efter detta har det bara ramlat på. Vi fick tvillingar 1974 och då
hade vi bara vår Tessan, tjejerna och hunden blev bästa kompisar och hon var med dem nästan jämt.
1979 köpte vi in en Flat coat retriver, det var meningen att vi skulle ha en tik, men det föddes ingen i denna kull och det var inte så vanligt ännu med denna ras.  Det fick därför bli en snygg hane som sedan skulle användas i avel. Tyvärr blev det aldrig så eftersom han blev krypt. Han fick vara vår sällskapshund i 11 år då han avled i cancer.  Nästa hund blev vår första labradoravelstik. Hon gav oss många fina valpar och vi sparade även en som gick i avel. Efter detta blev det Springer Spaniel och Cockerspaniel som blev våra nya avelshundar.
Året har nu kommit fram till 2010 och vår kennel består nu endast av Cockerspaniel, vi har sju stycken, fyra tikar och tre hanar. Vår familj har också utökas under åren och våra fyra vuxna barn har givit oss 9 härliga barnbarn.